Framridning, framhoppning och hinder på framhoppningsbanan

 

Framhoppningsplatsen bör ha samma underlag som tävlingsbanan. Framhoppningsplatsen är till för uppvärmning och förberedelse inför tävling, inte för träning och inte för uppställning av väntande hästar. Plats för väntande hästar ska anvisas av tävlingsledningen.

På framhoppningen ska ryttaren och ryttarens medhjälpare uppträda så att den inte stör andra ryttares förberedelser. En ryttare måste förvissa sig om det är fri passage såväl före som efter det hinder han/hon avser att hoppa. Ryttare som inte står i närmaste tur att gå in på tävlingsbanan ska lämna företräde till de som startar närmast.

Endast ryttaren som ska delta på hästen får hoppa fram hästen under tävlingen. Tävlingsledaren ska tillhandahålla hinder för framhoppning, varav minst ett rättuppstående hinder och ett längdhinder. Det ska dessutom finnas ett lågt hinder på max 70 cm, för ponny 40 cm.

Ryttare får inte begagna andra hinder eller hinderdelar för framhoppning än de som ställs till förfogande av tävlingsledningen.

Hindren ska vara uppbyggda på normalt sätt och hinderdelarnas kvalitet ska vara jämförbar med dem som finns på tävlingsbanan. Hindren ska tas i den riktning arrangören angett och de ska vara försedda med flaggor, röda till höger och vita till vänster.

Hinder på framhoppningsbanan får inte överstiga, i höjd och längd, 10 cm mer än höjden och längden på hindren i pågående tävlingsklass upp t.o.m. 1,40 hoppning. Om aktuell tävlingsklass är högre än 1,40 hoppning får hindren på framhoppningsbanan vara max 1,60 m höga och max 1,80 m långa. I avdelning B begränsas framhoppningshindren till klassens maxhöjd och maxlängd.

I samtliga ponnyklasser begränsas framhoppningshindren till klassens maxhöjd och maxlängd.

Rättuppstående hinder ska innehålla minst två bommar, längdhinder minst tre bommar varav den bakre ska vila i säkerhetshållare. Trippelbarr får inte användas på framhoppningen. Kombinationer får heller inte användas på framhoppningen.

Hindren ska placeras innanför spåret för att medge fri passage på spåret.

Om marklinje används får denna placeras omedelbart under den främsta delen av hindret, men inte det minsta stycke mot landningssidan. Däremot får marklinjemarkering placeras upp till en meter framför hindret.

Travbom framför framhoppningshindret får endast användas om inte någon av de ryttare som samtidigt hoppar fram har invändningar mot detta.

Funktionärsansvarig för framhoppningsplatsen ska finnas på eller i omedelbar anslutning till denna från 30 minuter före tävlingsklass början till dess slut. Det är arrangörens ansvar att se till att markförhållandena på framhoppningsplatsen är godtagbara och vid behov flytta framhoppningshindren.

Ridhjälp med framridning på tävlingsområdet får endast lämnas av annan person i samma åldersklass som ryttaren.


Generellt om hinder

 

Hindren ska vara numrerade och konstrueras så att de är inbjudande för ryttare och hästar. Över en hel bana ska hindren vara varierade och passande i sin omgivning. Hindren får aldrig vara så konstruerade att de kan verka osportsliga eller så att delar av dem kan utgöra en risk för deltagande hästar eller ryttare. Hindrets höjd är det lodräta avståndet mellan dess högsta del av markytan, mätt vid hindrets mittpunkt eller, vid sluttande mark, vid den normala avsprångspunkten. Hindrets längd är avståndet mellan dess yttersta delar i den riktning hindret ska övervinnas. Markbom placerad omedelbart framför får dock användas. Hindrets bredd är avståndet mellan flaggorna vinkelrätt mot anridningsriktningen.

Enkelhinder är hinder där hästen för att övervinna den endast behöver ta ett språng. Enkelhinder kan vara rättuppstående eller längdhinder.

Bommar, plank, grindar och andra delar av hindret som är upphängningsbara ska vila i bomhållare. På längdhinder (också på framhoppningen) ska den bakre bommen, på trippelbarr även mittbommen vila i säkerhetshållare av godkänd utlösningstyp.

Vid användande av s.k. smalhinder får bom, planka, grind etc. inte understiga 2,50 m.


Kombinationer

En kombination (tvåkombination, trekombination, flerkombination) består av två, tre eller flera enkelhinder placerade efter varandra så att hästen måste ta två, tre eller flera språng för att övervinna kombinationen.
Kombinationer kan delas in i:
  •  Öppen kombination.
  •  Sluten kombination.
  •  Delvis sluten kombination.
Längsta avståndet mellan de enskilda hindren är 12 m och minsta avståndet 6 m, ponny 4,5 m. Avståndet mäts horisontellt från lodlinjen på bakkanten av främre hindrets bakre del till nästkommande hindrets avsprångssida.
Där permanent kombination förekommer kan överdomaren medge att de får användas även om minsta avståndet understiger 6 m, ponny 4,5 m.
En trippelbarr får aldrig användas som b- eller c-del i kombination.
Vid kombination räknas felpoäng vid varje språng som enkelhinder. Vid vägran på något av delhindren måste hela kombinationen tas på nytt, utom vid sluten kombination.
 
 
Tvåkombination

Hinderhöjder

Hinderhöjderna för häst (över 148 cm) är:

·         90 cm

·         100 cm

·         110 cm

·         120 cm

·         130 cm

·         140 cm

·         150 cm

·         160 cm

 

För ponnyer beror höjden dels på klassens svårighetsgrad men även på ponnyns höjd, huruvida ponnyn är en A-, B-, C- eller D-ponny:

 

Klass

Höjd

Antal hinder

D-ponnyer

C-ponnyer

B-ponnyer

A-ponnyer

Lätt D

80cm

70cm

60cm

50cm

7-9

Lätt C

90cm

80cm

70cm

60cm

7-9

Lätt B

100cm

90cm

80cm

70cm

8-10

Lätt A

110cm

100cm

90cm

80cm

10-12

Msv B

120cm

110cm

100cm

-

10-12

Msv A

130cm

120cm

-

-

11-13

Svår

135cm

-

-

-

10-14


Hindertyper

Det finns olika hindertyper som delas in i två kategorier beroende på hur de byggs.

Rättuppstående hinder är enkla hinder som utgörs av endast ett par hinderstöd.

Några rättuppstående hinder och hur de byggs är:

  • Sax: två bommar läggs som ett kryss där den ena bommens ände vilar mot hinderstödet och det andra på marken. Denna hindertyp används mest vid träning och inskolning av unga hästar där det lägsta mittenpartiet inbjuder att hoppa centrerat över hindret.
  • Räcke: byggs med två eller flera bommar på höjden. Man kan blanda in en planka eller grind för att variera lite.

 
Plank är plankor som har ursågade ändar som hängs på hinderstöden. Ett plankhinder består av bara plank. Man kan även använda någon enstaka planka tillsammans med bommar.
Grind består av en bit staket som man hänger på hinderstöden. Små grindar används som fyllnader tillsammans med bommar medan större grindar oftast används som jokerhinder.
  • Mur: påminner om en stenmur men är gjord i trä och är ihålig. De översta "stenarna" är ofta mindre och lättare att riva. Svårigheten med en mur är att den döljer landningen.

 

Längdhinder byggs av två eller flera par hinderstöd och har olika längder mellan sig beroende på svårighetsgrad. De flesta längdhinder kan dessutom bara hoppas från ett håll, såsom oxer, stigsprång, vattengrav och solfjäder.

  • Oxer: byggs med två räcken efter varandra. Det bakre räcket utgörs av en ensam bom på samma höjd som översta bommen i det främre räcket.
Olika typer av oxrar:
Parallelloxer: har båda de översta bommarna i samma höjd.
 
 
 
Stigande oxer:  har den bakre översta bommen fem cm högre än den främre.
Sjunkande oxer: den bakre bommen är fem cm lägre än den främre. Den här hindertypen är inte tillåten i Sverige pga. olycksrisken, då hästen inte ser den bakre bommen.
Svensk oxer: ena räckets högra sida är fem cm lägre än den vänstra och andra räckets vänstra sida är fem cm lägre än den högra. Om man tittar på hindret från anridningshållet ses bommarna som någon krysslagda.
  • Stigsprång: är väldigt likt en oxer men är enklare att hoppa. Den bakre bommen utgör hindrets totalhöjd och den främre ska vara två tredjedelar av bakbommens höjd.
  • Trippelbarr: består av tre räcken i varsin höjd. Det lägsta står längst fram och det högsta längst bak. Hindrets totalhöjd utgörs av den bakersta bommen medan den främsta bommens höjd ska vara hälften av hindrets totalhöjd.
  • Svinrygg: byggs med tre par hinderstöd. Den mellersta bommen utgör hindrets totalhöjd. Den första och sista bommen ska vara två tredjedelar av hindrets totalhöjd.
  • Solfjäder: ett vanligt hinder med ett hinderstöd som alla bommar utgår ffrån. Den andra änden av bommen placeras mot ett eget hinderstöd i en, från ovan sett, solfjäderformation.
  • Vattengrav: är en lång grav eller vattenmatta fylld med vatten och med bara en liten upphöjning vid avstampet.
  • Kryss: två räcken där bommarna korsas på mitten. Hindret bildar ett kryss eller kors om man det ovanifrån. Ett hinder som idag är förbjudet i Sverige pga. olycksrisken.
     

RSS 2.0