Hindren ska vara numrerade och konstrueras så att de är inbjudande för ryttare och hästar. Över en hel bana ska hindren vara varierade och passande i sin omgivning. Hindren får aldrig vara så konstruerade att de kan verka osportsliga eller så att delar av dem kan utgöra en risk för deltagande hästar eller ryttare. Hindrets höjd är det lodräta avståndet mellan dess högsta del av markytan, mätt vid hindrets mittpunkt eller, vid sluttande mark, vid den normala avsprångspunkten. Hindrets längd är avståndet mellan dess yttersta delar i den riktning hindret ska övervinnas. Markbom placerad omedelbart framför får dock användas. Hindrets bredd är avståndet mellan flaggorna vinkelrätt mot anridningsriktningen.

Enkelhinder är hinder där hästen för att övervinna den endast behöver ta ett språng. Enkelhinder kan vara rättuppstående eller längdhinder.

Bommar, plank, grindar och andra delar av hindret som är upphängningsbara ska vila i bomhållare. På längdhinder (också på framhoppningen) ska den bakre bommen, på trippelbarr även mittbommen vila i säkerhetshållare av godkänd utlösningstyp.

Vid användande av s.k. smalhinder får bom, planka, grind etc. inte understiga 2,50 m.

Tidningen Ridsport ger arrangörerna ett bidrag som innebär att ryttare som startar i Ridsport Ponny Cup inte behöver betala start- eller anmälningsavgift. På så sätt kommer tidningens satsning på ponnysporten många ryttare till del.

Deltagare
Tävlingen är öppen för deltagare från Danmark, Finland, Norge och Sverige. De övriga nordiska ryttarna kvalar efter samma regler som de svenska.

Uppläggning och kvalificering
Tävlingen består av 6 kvalificeringstävlingar. 
Ekipage får räkna de 3 bästa resultaten som kval till ett finalmeetinget. 
Ekipage måste starta i minst två kvaltävlingar för att kunna komma till finalmeetinget. 
Kvalklasserna rids i Msv B bed.A:1a vid nationella tävlingar.
  
Poängberäkning
För kvalificering till finalmeeetinget räknas poäng enligt nedan:
1:a 22 poäng
2:a 18  " 
3:a 16  " 
4:a 14  " 
5:a 12  " 
övriga placerade erhåller 10 poäng.

Final 
Finalen är öppen för max 18 ryttare i respektive kategori. I finalklassen får ryttare rida endast en ponny per kategori. I finalklassens omhoppning startar ryttarna i s.k. omvänd startordning, den som har snabbaste tiden i grundomgången startar sist, näst snabbaste startar näst sist o.s.v. Om kvalificerat ekipage ej kommer till start skall detta snarast meddelas Tidningen Ridsport i god tid före anmälningstidens utgång för att bereda plats åt annat ekipage.

För att få tävla en ponny i Sverige på elittävlingar och lägre så måste samtliga ponnyer ha ett svenskt gällande mätintyg. Det innebär att samtliga utländska ryttares ponnyer oavsett vilket land det kommer ifrån, måste ha ett gällande svenskt mätintyg för att få tävla i Sverige. 
 

Hederspriser
Vid finalen och de sex kvaltävlingarna utdelas Ridsport Ponny Cup-täcke till segrarna, hederspriser samt en speciell cup-rosett.

Lamicell Cup är en stilhoppningsserie som går i 19 distrikt i samarbete mellan Svenska Ridsportförbundet och Equality Line.

Regler:

1. Lamicell Cup är öppen för ryttare som inte har placering i 1.30 eller högre.
2. Kval sker per distrikt. I de fall antalet anmälda i ett distrikt överstiger 20 så tillämpas rankinglistor baserat på poäng tagna i 1.10 klasser under kvalperioden. 

1. Tidsperiod för kval - Poäng samlas i 1.10 klasser på regional nivå under perioden 
   1 februari till 31 maj.

4. Rankinglistan finns på Ridsportsförbundes hemsida.
5. Semifinal arrangeras av respektive distrikt i juni/juli och skall vara 1.10 bedömning A med Stilhoppning. Datum för varje Semifinal ska vara klart senast 31 mars.

1. 20 ekipage går vidare till en semifinal som hålls i varje distrikt. I de fall ett distrikt har fler än 20 anmälda ekipage så avgör rankinglistan vilka som är startberättigade. Semifinalen har stilbedömning. I de distrikt där antalet anmälda understiger 20 så är samtliga anmälda ekipage startberättigade i semifinalen.
2. Ifall det ej anordnas någon semifinal i ett distrikt så får de ryttare tävla i närliggande distrikt semifinal efter beslut från SvRF. Det blir dock 1 st från varje distrikt som går vidare till final.
3. Från semifinalen går vinnaren vidare till final på Hammarö
4. Finalen hålls under Equality Line Horse Show och avgörs i hoppning 1.10 stilbedömning.

Finalen
Består av en ryttare från varje distrikt vilket ger 19 ekipage. Utöver dessa ryttare kommer även 2 ryttare från respektive Norge, Danmark och Finland att konkurrera om slutvinsten.
Alla finalister får gratis startavgift och uppstallning under finalen.
Finalen rids under Equality Line Horse Show som har Nordic Development Tour som är en internationell tävling. 
Finalen rids som en 1.10 stilbedömning på söndagen. Två förklasser kommer att ridas i 1.10 bedömning A där finalryttarna kommer att få hjälp med bangång och framhoppning av några av Equality Lines teamryttare. Dessa teamryttare är sedan även domare i finalen. 
Vinnaren får förutom premier och hederspriser även en plats i Team Equality Line.

Bedömningen i stilhoppning ska vara A med stilbedömningsprotokoll. Benämningen ska vara A:stil enligt reglerna för lokal tävling oberoende av tävlingens status. Om två eller flera ekipage erhåller samma felpoäng skiljs ekipagen åt genom stilpoängen. Är även stilpoängen lika förklaras ekipagen likaplacerade.

Stilhoppning ska genomföras som egen klass och får inte ingå med andra bedömningar. Genomförande av stilhoppningsklasser ska främja en bra och enhetlig hoppstil hos ryttaren, stimulera förmedlingen av grundprinciperna för balans, följsamhet och genom riktig inverkan utveckla en god och effektiv tävlingsridning.

I stilhoppningsklasser visar det om ryttaren är på rätt väg i sin utbildning. Tyngdpunkten ligger på ryttarens sits och inverkan samt effekten av inverkan.

Poängskala, observera att även halvpoäng mellan 1 och 10 får användas:

•          10, utmärkt.
•          9, mycket bra.
•          8, bra.
•          7, ganska bra.
•          6, tillfredsställande.
•          5, godkänt.
•          4, otillfredsställande.
•          3, ganska dåligt.
•          2, dåligt.
•          1, mycket dåligt.

För varje tävling i hoppning ska organisationen ha utsett en tävlingsledning i vilken ska ingå:

•          Överdomare.
•          Domare. Vid elittävling i hoppning krävs minst en domare och en speaker.
•          Tävlingsledare.
•          Banbyggare ska väljas från Ridsportförbundets eller FEI:s lista över banbyggare. Banbyggaren måste minst vara kvalificerad för tävlingens högsta svårighetsgrad. Vid elittävlingar och mästerskap ska banbyggare utses i samråd med SvRFs hoppkommitté.
•          Teknisk delegat ska utses av SvRFs hoppkommitté till elittävlingar och mästerskap.
•          Säkerhetsfunktionärer som hanterar frågor kring säkerheten vid tävling. Säkerhetsfunktionär ansvarar för att ”Checklista för tävlingar” är ifylld och överlämnad till överdomaren före tävling.

Vid nationella tävlingar och elittävlingar ska det finnas ett pressekretariat. Organisationen utser dessutom de övriga funktionärer som tävlingen behöver.

Överdomare

Överdomare bör inte vara medlem i den klubb han/hon tjänstgör på. Överdomare och domare kan inte samtidigt vara tävlingsledare. Banbyggare, domare och överdomare får inte ha annan funktion på tävlingen. Överdomaren får inte utnyttjas som domare annat än efter medgivande från Ridsportförbundet.

Ridsportförbundet kan utse överdomare vid SM hoppning.

Överdomare åligger att:

•          Före tävlingens början övervaka organisationsarbetet, granska banor och kontrollera att allt är gjort som krävs för att tävlingsmaskineriet ska fungera friktionsfritt.
•          Under pågående tävling övervaka tävlingsverksamheten på olika banor, ingripa mot ryttare som uppträder mot bestämmelserna samt fälla utslag vid överklagande eller protest.
•          Ha ett särskilt ansvar för ordningen på framridnings- och framhoppningsbanorna.
•          Skriva överdomarrapport.

Domare i hoppning åligger att:

•          Granska banor, hinderanordningar mm och kontrollera att funktionärer är fullt förtrogna med sina uppgifter.
•          Från lämplig plats övervaka tävlingen och att finnas till hands där han/hon behövs mest.
•          Då tvekan uppstått om hur en gjord iakttagelse (av t.ex. hinderdomare) ska bedömas fatta beslut.
•          Leda resultaträkningen och ansvara för att efter avslutad tävling lämna en signerad fullständig resultatuppgift till tävlingsledaren. I resultatlistan ska ryttare som uteslutits respektive utgått finnas med (samt i förekommande fall blivit avstängda).

Med officiella funktionärer menas överdomare, domare, banbyggare och tekniska delegater. Det ska i samtliga grenar finnas officiella funktionärer från inbjudningstävling till elittävling.

Officiell funktionär ska vara medlem i en av Ridsportförbundets organisationer.

De regler som gäller för olika kategorier av officiella funktionärer, publiceras på Ridsportförbundets hemsida. Där finns också en förteckning över olika kategorier av de av Ridsportförbundet godkända officiella funktionärerna.

A och O för att få en häst lösgjord är att den är både fysiskt och psykiskt avspänd. Därför är det bra att rasta av den lite grann innan du börjar arbeta den. En spänd häst är omöjlig att få lösgjord. Får den däremot springa av sig lite först så den blir avslappnad i ”hjärnan” så blir den mottaglig för arbete.

När man lösgör hästen ska man hela tiden tänka framåt och undvika att dra för mycket i den. Arbete på volter av olika storlek och serpentiner är bra. Även tempoväxlingar och övergångar mellan olika gångarter är lösgörande. Sidvärtsrörelser (när du flyttar hästen undan för skänkeln) är också bra och det kan du göra både i skritt, trav och galopp.

De inre hjälperna är lösgörande och de yttre är samlande. Om du har en häst som gärna vill ”springa ifrån” dina hjälper behöver du rida ”samlande lösgörande arbete”. Det innebär att du behöver bromsa hästen lite grann med de yttre hjälperna då och då så att du hjälper den att balansera upp sig samtidigt som dina inre hjälper verkar lösgörande. Har du däremot en häst som är lat och inte vill gå fram så behöver du rida ”lösgörande arbete” och rida den lite ”vildare” framåt. – Ibland tycker jag att vi rider fram våra hästar för länge innan vi börjar hoppa. Börjar du hoppa lite tidigare så får du kontakt med hästen och då kan du samtidigt kontrollera att ni är på samma ”våglängd”.

Man kan variera arbetet genom att rida serpentiner, tempoväxlingar, övergångar, travbommar och bomserier med längre och kortare avstånd. Tänk på att ”vidga vägen” genom att kontrollera att hästen tar de sidförande hjälperna på alla böjda spår (inre hjälperna mot de yttre hjälperna). Så fort hästen tar din sidförande hjälp är det viktigt att du rider framåt igen och berömmer den!

Om du har en häst som vill gå med hög nacke är det viktigt att du försöker rida den i lite lägre form och att du har tålamod och väntar på att hästen ska sänka sig framåt-nedåt med nacken. Har du däremot en häst som helst vill gå i en låg form ska du istället försöka rida den i en lite högre form. Att hästen är lösgjord menas att du kan rida den i vilken form du vill – på hästens utbildningsnivå.

Jobba med din sits/ vikt

För att få hästen att bära mer vikt på bakbenen är det bra att renodla de vändande hjälperna. Många ryttare borde vara mer medvetna om hur de kan använda sin sits/vikt för att få hästen att följa med i vändningar och svängar. Om du använder din vikt så lär hästen sig att följa din vikt. Hästen ska vara lätt både att vända och att räta ut igen. 

En bra övning är att rida på en volt eller en fyrkant och vända hästen med ledande innertygeln. Vikten förläggs inåt och den yttre tygeln reglerar hur mycket hästens hals böjs åt sidan och det är viktigt att du behåller kontakten på yttertygeln genom hela vändningen. Så fort hästen vänder ger du eftergift på den inre tygeln för att kontrollera att hästen inte ”fastnar” i den. Håll emot med innerskänkeln för att hindra att bakdelen faller inåt.

En annan övning är att rida serpentiner med fyra eller fem bågar och att lägga ut bomserier med olika avstånd på medellinjen. Du kan variera mellan kort, normalt och långt avstånd mellan bommarna. Då blir det naturliga tempoväxlingar eftersom du behöver både korta och länga din häst. 

Ryttarens klädsel

Ryttarens klädsel ska under tävlingsritten och vid prisutdelning vara:

•          Ridkavaj. Ridkavaj kan även bytas ut mot fritidsjacka eller långärmad tröja.
•          Ridbyxor
•          Polotröja eller skjorta med ärm.
•          Ridstövlar eller jodphursskor med shortchaps utan fransar.

Vid dåligt väder får överdomare ge ryttare rätt att rida i regnrock eller regnställ. Överdomare får medge att ryttarna tar av ridkavajen/jackan då vädret ger anledning till det.

Ryttarens utrustning (gäller hela tävlingsområdet):

•          Hjälm av godkänd typ med hakbandet i funktion, ska bäras vid all ridning.
•         Säkerhetsväst, knäppt och av godkänd typ, ska bäras vid all ridning, av alla ryttare fram till och med det år ryttaren fyller 18 år. Säkerhetsväst får bäras under eller utanpå ridjackan. Ryttare som bär säkerhetsväst har möjlighet att rida utan ridkavaj, med endast långärmad tröja eller långärmad skjorta under västen utan att det är att betrakta som oreglementsenlig klädsel. Gäller vid alla typer av tävlingar.
•         Sporrar av vilket slag som helst som är så konstruerade att de kan såra eller sarga hästen får inte bäras. Sporrarna ska vara av metall och bäras rättvända. För ponnyryttare ska sporrens hals/utskjutande del vara av runda/trubbig och ha en maximal längd av 15 mm mätt från yttersidan av sporrens skänkel.
•         Om ryttare till häst har spö får längden inte överskrida 75 cm. Bara ett spö får bäras. Spö får inte vara försett med tyngd (eller liknande) i spetsen som kan förstärka dess verkan.

Hästens utrustning (gäller hela tävlingsområdet):

•          Sadel ska användas. Stigbygel/stigläder måste hänga fritt, fäst i stigbygelkrampan och på utsidan av sadelkåpan. Det är inte tillåtet för ryttaren att på något sätt fästa, direkt eller indirekt, någon del av sig själv till hästens utrustning.
•          Blinkers och huva är förbjudna, dock får insektsskydd och luva användas.
•          Tyglar. Får endast vara fästa i bettet, eller direkt i huvudlaget. Hackamore och gags (där tyglarna är fästa i nack- eller sidostycket och löper genom betselringarna) är dock tillåtna.
•          Hjälptyglar. Alla slags hjälptyglar är förbjudna med undantag för martingal med tyglarna i löpande ringar. Vid framridning är alla slags hjälptyglar tillåtna (hästar). Vid framhoppning till klasser t.o.m. 1,30 hoppning är alla slags hjälptyglar förbjudna med undantag för martingal. För ponnyer är inga hjälptyglar tillåtna någonstans på tävlingsområdet, förutom martingal.
•          Om fårskinn/plysch används på huvudlagets sidostycken får diametern mätt från hästens huvud inte överstiga 3 cm.
•          Benskydd

För hästar t.o.m. 7 års ålder gäller följande för bakbensskydd inom hela tävlingsområdet.

•   Varje skydd får väga max 200 gram.
•   Den rundade delen av skyddet måste täcka insidan av kotleden.
•   Högsta höjd på skyddet är 16 cm.
•   Lägsta höjd på skyddet är 5 cm.
•   Skyddets insida måste vara helt slätt.
•   Endast oelastisk kardborreknäppning är tillåten och ska knäppas på utsidan.
•   Inga andra skydd/ingen annan utrustning kan användas tillsammans med ovanstående skydd.

För äldre hästar (fr.o.m.8 år) gäller följande för benskydd:

•   Den totala vikten för all utrustning på ett hästben (benskydd, strykkappor, boots, karledsring etc.) är 500 gram. Detta gäller både fram- och bakben. Hästskon räknas inte med i vikten.

Några tips för en lösgjord häst:

1. Se till att hästen hela tiden är avspänd, både fysiskt och psykiskt.
2. Innan du börjar rida bör du ha en tydlig plan för ditt arbete med hästen och se till att du hela tiden är medveten och fokuserad.
3. Bygg upp ditt arbete så det är en tydlig stegring av kraven. Börja lätt och gör det sedan lite svårare.
4. Om du får problem eller spänning bör du alltid kontrollera att hästen verkligen förstår vad du menar.
5. Om din häst blir spänd måste du snabbt backa tillbaka och göra jobbet lättare för din den.
6. Rid mycket över gångar för att få din häst lösgjord.
7. Lägg in regelbundna kontroller av att din häst går för lätta hjälper och bär sig själv under ridpasset och att den söker ett mjukt stöd på bettet.
8. Om du har en het häst är det bra att ligga kvar ett tag i samma övning så den vänjer sig och får förtroende.

Vad är en bra form?

Det beror helt och hållet på vilken häst du rider. En 4-årig häst ska gå i en helt annan form jämfört med en färdigutbildad. En bra form handlar om att hästen ska arbeta med balans och stöd i tygeln. Det är viktigt att inte bara fokusera på hästens hals och huvud utan istället lägga större vikt vid att hela hästen jobbar bakifrån och fram till handen. En del hästar går väldigt fint med nosryggen i lodrät linje utan att jobba genom hela kroppen.

Det finns ingen "fast bild" av hur en häst ska arbeta. Det är mer en helhet av hur alla hästens muskler arbetar från bakbenen över korset och ryggen, genom bogarna och fram till bettet. Hästen ska ha en tydlig överlinje och arbeta med en elastisk rygg. Den ska också söka sig framåt-nedåt med huvud och hals.

Ryttaren ska ha kontroll på hur hästens framdel är placerad i förhållande till bakdelen. En bra form är att du har lika mycket koll på båda sidor, att hästen "paketeras" mellan höger och vänster skänkel i bjudning fram mot handen

På den unga hästen är det väldigt viktigt att befästa en stadig form med ett trevligt stöd i handen. Den ska vara avslappnad och arbeta i balans i alla gångarter.

Har du en 5-åring visar du redan i dressyrprogrammet att du kan variera formen och att hästen söker sig framåt-nedåt. Ju äldre hästen blir, desto mer kan du variera formen i och med att hästen förbättrar sin balans.

Många hästar rids ofta med för kort hals och jobbar inte ärligt fram till bettet. Det är A och O att din häst är i balans och bär upp sig med bakbenen. Formen ska bibehållas i alla rörelser och hästen får inte korta sin hals när du t.ex. rider in i skänkelvikning eller skolor.

Nacken ska i slutänden vara den högsta punkten. Hästen ska vara avslappnad och följa de grundläggande hjälperna.

Om bakbenen är väl undersatta och hästen jobbar bra genom hela kroppen kanske det är en styrkesak innan nacken kommer till den högsta punkten. Om du jobbar vidare i ett halvår till så kommer nacken upp av sig själv.

Kontakten bakifrån och fram till handen och tvärtom är det viktigaste av allt. Därför ska man inte stirra sig blind på om nacken är högsta punkt eller inte.

Som ryttare ska man våga ha lite "is i magen" när man rider 6- och 7-åriga hästar och det börjar krävas lite samling. Om domarna skriver att hästen är för låg framtill gäller det att bygga upp den bakifrån genom att rida fler skolor och fler halvhalter. Då kommer nacken så småningom upp av sig själv. Hur hög nacken ska vara avgörs av hur mycket bakbenen arbetar inunder hästen.

Tips:

• Kontrollera att hästen söker sig framåt-nedåt när du lättar på båda tyglarna i alla rörelser.
• Var noga med att du kan leda med innerhanden och understöd tygeltaget med skänkeln som kontroll på att hästen arbetar runt den inre skänkeln.
• Kontrollera att du kan variera formen utan att hästen ändrar tempo eller linje av sig själv.
• Kom ihåg att det inte finns någon "fast form", utan formen beror på hur hästen är byggd.
• Använd 90 procent ben och 10 procent hand.
• Kontrollera att du kan minska tempot och samla hästen utan att handen går bakåt.
• Sätt en gräns för hur långt bak handen får gå. När du kommer till den gränsen måste handen gå framåt direkt igen.

Kategorier

Ponnyer är i tävlingssammanhang uppdelade i fyra kategorier beroende på deras mankhöjd:

·         A-ponnyer är upp till 107 cm i mankhöjd.

·         B-ponnyer är ponnyer som är från 107-130 cm i mankhöjd.

·         C-ponnyer är ponnyer som är från 130-140 cm i mankhöjd.

·         D-ponnyer är ponnyer som är från 140-148 cm i mankhöjd.

Ponnyer som når upp till 150 cm kan även kategoriseras som maxade D-ponnyer. Sedan april 2010 är mätreglerna betydligt strängare och i tävlingssammanhang förekommer inte en enda ponny över 148,0 cm.

Hästar som går under 107 cm men som visar på hästliknande drag kallas oftast inte ponnyer utan miniatyrhästar.

Som istadighet räknas det om hästen vid vilket tillfälle som helst och av vilket skäl som helst, stannar, antingen den träder bakåt eller inte, vägrar att röra sig, vänder mer eller mindre, ryggar eller stegrar sig. Även om ryttaren medvetet stannar hästen döms det som istadighet, utom då anledningen är att ett hinder återuppbyggts felaktigt, något/någon finns i vägen för ekipaget eller om ryttaren tappar sina glasögon.

Som olydnad räknas bland annat vägran, utbrytning, volt tillbaka samt istadighet.

•          Rivning: 4 fel.

 

•          Första olydnaden: 4 fel.

•          Andra olydnaden: 8 fel (klubb- och lokaltävling).

•          Andra olydnaden: uteslutning (regional-, nationell- och elittävling).

•          Tredje olydnaden: uteslutning (klubb-, lokaltävling).

•          Även korsande av eget spår räknas som olydnad.

•          Tramp i vattengrav: 4 fel.

•          Överskriden maxtid: 1 fel per varje påbörjad fyrsekundsperiod.

•          Rida fel väg: uteslutning.

•          Om ryttaren ramlar av: uteslutning.

•          Varje påbörjad sekund i omhoppning på tid: 1 fel.

Ryttarlicens är en licens som skrivs ut av Svenska Ridsportförbundet och som krävs för deltagande av tävlingar inom ridsport i Sverige. Ryttarlicensen krävs även i lokala tävlingar, och fungerar som identitetskort, försäkring och som bevis för att ryttaren är medveten om reglerna under tävlingen och vad som gäller på tävlingsplatsen.

Att lösa licens:

För att lösa licens krävs det att man har så kallat ”grönt kort”, vilket kan sägas vara ett slags ”körkort” som kräver att man genomför teoretiskt och praktiskt prov. Det gröna kortet kan tas lokalt i den klubb som ryttaren är medlem i. Kraven för grönt kort är att lära sig att hitta i Tävlingsreglementet, TR, och samtidigt lära sig vilken utrustning som gäller för häst och ryttare på en tävlingsplats och andra viktiga regler under tävlingssammanhang.

För att få ryttarlicens krävs att en ansökan fylls i och att en avgift betalas. Ridsportförbundet skickar sedan en licensbricka hem till ryttaren med ett licensnummer som ryttaren får behålla genom hela sin tävlingskarriär. Varje år behöver man däremot betala en avgift för att förnya licensen, vilket därmed skiljer licensen från det gröna kortet.

Det finns ett par olika licenser man kan lösa ut beroende på ryttarens ålder och vilken status tävlingarna man deltar i har. Även priset varierar, från cirka 150 kronor till runt 1000 kronor.

·         Juniorlicens – gäller för tävlande på ponny och häst samt för alla typer av tävlingar till och med elitnivå samt internationella tävlingar. Juniorlicensen gäller tills man har fyllt 18 år.

·         Seniorlicens – gäller från lokal till och med elitnivå för ryttare över 18 år.

·         Lokallicens – gäller för lokaltävlingar, lektionsryttare, handikapptävlingar och galoppnoviser. Lektionsryttare på lektionshäst kan rida på lokallicens upp till och med nationell tävling.

·         Licens guld – ska lösas av alla ryttare tillhörande landslaget i hästhoppning, dressyr och fälttävlan, samt de ryttare som gör två eller fler internationella tävlingar per år. Detta gäller dock inte juniorer med juniorlicens då de får tävla även internationellt med sin licens.

·         Gästlicens – krävs för att utländska ryttare ska kunna tävla i Sverige. Gästlicensen infördes den 1 januari 2003 och kräver att den utländske ryttaren har ett godkännande från det egna landets ridsportförening.

Alla tävlingar har en särskild status som talar om vilka som får delta, vilka klasser man kan rida och hur duktigt ekipaget är.

Klubb- och inbjudningstävling

Klubbtävlingen har lägst status och här får bara klubbens medlemmar delta. Klubbmedlemmen är den som har betalat en helårsavgift till sin ridklubb. Alla klasser kan ingå.

Efter klubbtävlingen kommer inbjudningstävlingen där klubben som anordnar tävlingen kan bjuda in högst tio andra klubbar att låta deras medlemmar också få delta. Klasserna kan göras öppna, dvs. att uppklassade hästar och ponnyer får lov att starta. Annars gäller samma regler som vid lokaltävling. Man måste anlita en godkänd banbyggare och godkänd överdomare och/eller godkänd domare. I övrigt är det samma regler som för lokal tävling.

Lokaltävling

Lokaltävling är när man tävlar inom det område ens klubb tillhör. På lokaltävling krävs det att ryttaren har en ryttarlicens, och då lägst lokallicens, som är utskriven i Sverige för att få tävla.

Det får finnas klasser i högst 1,10 för häst och Lätt B för ponny.

Man får tävla B-ponny tills man är 13 år och C- och D-ponny tills man är 18 år.

Regionaltävling

För att få delta i en regionaltävling måste ryttaren ha minst junior- eller seniorlicens beroende på ålder. Dessutom måste hästen/ponnyn ha licens. Nordiska och utländska ekipage som bott i Sverige i minst ett år får också delta på regionala tävlingar. 

Högsta klassen som får finnas är 1,30 för häst och msv B för ponny och lägsta klass som får ingå är Lätt D, vilket är 50 cm för A-ponny, 60 cm för B-ponny, 70 cm för C-ponny, 80 cm för D-ponny och 90 cm för häst.

Nationell tävling

Nationella tävlingar får innehålla klasser upp till 150 hoppning för häst samt svår hoppning för D-ponny, msv a för c-ponny och msv b för b-ponny. Lägsta klassen som får ingå är 1,20 för häst och Lätt A för ponny, vilket är 80 cm för A-ponny, 90 cm för B-ponny, 1 m för C-ponny och 1,10 för D-ponny.

Elittävling

För att en arrangör ska få arrangera elittävling ska tävlingsplatsen uppfylla krav som bestäms av hoppkommittén vad gäller tävlingstekniska förhållanden, premier, publikservice och mediakapacitet. Arrangören ansöker om att få ha elittävling och hoppkommittén beslutar.

När ett ekipage har uppnått ett visst resultat i de nationella tävlingarna kan man starta i elittävlingarna där mästerskapen såsom SM och EM-kvalen går.

Högsta klassen är 1,50 för häst och msv B för B-ponny, msv-A för C-ponny och svår för D-ponny. Lägsta klassen som får ingå är 1,30 för häst och Lätt A för ponny.

Det gäller att lära sig att kontrollera hästens galopp i hoppningen. Denna bomövning är jättebra för att få koll på registret. Hästarna tycker också att det är kul övning. Både ytter- och innerskänkel måste vara aktiv.

Det ska vara 7,5 meter mellan bommarnas innerkant och bommarna ska vara ordentligt vinklade på böjt spår. Innerkanten av bommarna ska ligga på sockerbitar eller liknande.

1. Kom på tre språng mellan bommarna. Lägg bommarna på lägsta höjden. Det ska vara tre lika stora galoppsprång mellan bommarna.
2. Rid sedan i en större båge mellan bommarna. Jobba med innerskänkel för att få plats med fyra galoppsprång. När du ska rida på fyra måste du planera vägen för att rida en större båge. Ha ställningen kvar på innertygeln men reglera balans och steglängd på ytter. Om man inte har en stadig inverkan glider man lätt utanför sista bommen.
3. Skär sedan av linjen så att du får plats med två galoppsprång mellan bommarna. Var noga med att ha en aktiv innerskänkel före kurvan och att vända för ytterskänkeln. När du kommit över sista bommen, håll emot med innerskänkeln så att hästen inte kastar sig inåt. Använd ytterskänkeln mellan bommarna för att rätta framåt. Det är så skänklarna ska användas om det går. Ytterskänkeln ska rätta framåt och innerskänkeln ska forma.
4. Växla sedan mellan två, tre och fyra galoppsprång.

Tänk på att jobba med skänklarna. Tänk på vägen, planera.

Hinderhöjderna för häst (över 148 cm) är:

·         90 cm

·         100 cm

·         110 cm

·         120 cm

·         130 cm

·         140 cm

·         150 cm

·         160 cm

För ponnyer beror höjden dels på klassens svårighetsgrad men även på ponnyns höjd, huruvida ponnyn är en A-, B-, C- eller D-ponny:

Bommar och cavaletti