En derbybana ska vara minst 1 km lång och är därmed ett riktigt kraftprov. Hindren ligger inte på absoluta maxhöjd, men de är ovanligt många.

Dessutom innehåller en derbybana många naturhinder, som bankar, gravar, s.k pulvermangrav och naturbommar.

Ungefär 14 hinder och ca 17 språng, varav en tre- och en tvåkombination, eller två tvåkombinationer. Tempot är ungefär 400 meter per minut. Hindren är omväxlande rättuppstående och breddhinder.

Efterom dagens ryttare och hästar på internationell nivå håller så hög och jämn klass måste banbyggaren trixa till det för att få utslag i klasserna, bygga tekniskt.

Det innebär knepiga avstånd mellan hindren, glesa hinder, hinder på en böjd linje istället för en rak eller flata bomhållare istället för skålade. Tiden blir också en alltmer avgörande faktor. En felfri ritt över över hinder betyder inte alltid noll fel. Har det gått för försiktigt kommer tidsfelen.