Det är viktigt att du rider med rätt bett på din häst. Hästens mun är väldigt känslig och därför måste bettet vara rätt avpassat för den. Ta gärna hjälp utav din tränare eller någon annan erfaren person vid utprovning av bett.

Vanligt tränsbett med runda ringar, ledat på mitten, och ska vara massivt. Bettet används till normala hästar.

Tredelat tränsbett med runda ringar, finns många olika varianter. Väljer man ett bett med rund kula i mitten så är det lite mildare mot ett bett med en platta i mitten. Använd till normala hästar, hästar med låg gom. Ett bett att rekommendera då det är milt mot hästens mun.

Tvådelat syntetsbett används på hästar som är känsliga i munnen och lätt får sår av vanligt bett. Är även lämpliga på hästar som är överkänsliga mot metaller. Du kan också använda ett vanligt bett och tejpa på en speciell latextejp på ytterkanterna.

Pessoabett är ett rätt så vanligt bett men passar bara till ett fåtal hästar. Bettet kan göras olika skarpt beroende på vilken ring du sätter tygeln i. Mildaste är att sätta tygeln i den stora ringen. Nackdelen med bettet är att hästen lätt kan bara böja på nacken och inte våga ta ett bra stöd på bettet.

Kulbett består av många rörliga delar och är lämplig på hästar som är stumma i munnen och vill hänga i bettet. Bettet sitter lite högre upp än ett vanligt bett så att inte hästen kan lägga över tungan över bettet.

Hackamore är bett som kräver en rutinerad ryttare då bettet inte fungerar som ett vanligt bett. Du bör vara stadig och balanserad när du rider med ett hackamore. Ta till hjälp när du ska passa in bettet om du känner dig osäker.

Viktigt att tänka på är att den övre delen av bettet inte får gå mot hästens kindben när man tar i tygeln, men den får inte heller sitta för lågt så att den verkar för långt ner på hästens känsliga nosrygg.

Bettet bör också vara tillräckligt långt över nosryggen så att hästen inte får sidstycket i ögat när man tar tag i tygeln. Den delen som ligger över nosen ska vara fodrad. Du kan med fördel använda martingal på din häst när du använder hackamore så att du får lite mer stabilitet. Bettet används på hästar som har munfel och hästar som är väldigt heta.

Kandar är ett bett som består av två bett, ett bridongbett och ett stångbett. Bridongen är ett tunt tvådelat tränsbett med små ringar. Stången har sidostänger eller skänklar och en kindkedja. Kandaret är skarpare än ett tränsbett och man använder två tyglar så det krävs en rutinerad ryttare för att hantera kandaret på rätt sätt.

När du ska prova ut ett kandar ta då hjälp med någon erfaren person så att du får ett som passar din häst. Detta bett ser man vanligtvis på dressyrhästar på en högre nivå.

Ryttarens klädsel

Ryttarens klädsel ska under tävlingsritten och vid prisutdelning vara:

•          Ridkavaj. Ridkavaj kan även bytas ut mot fritidsjacka eller långärmad tröja.
•          Ridbyxor
•          Polotröja eller skjorta med ärm.
•          Ridstövlar eller jodphursskor med shortchaps utan fransar.

Vid dåligt väder får överdomare ge ryttare rätt att rida i regnrock eller regnställ. Överdomare får medge att ryttarna tar av ridkavajen/jackan då vädret ger anledning till det.

Ryttarens utrustning (gäller hela tävlingsområdet):

•          Hjälm av godkänd typ med hakbandet i funktion, ska bäras vid all ridning.
•         Säkerhetsväst, knäppt och av godkänd typ, ska bäras vid all ridning, av alla ryttare fram till och med det år ryttaren fyller 18 år. Säkerhetsväst får bäras under eller utanpå ridjackan. Ryttare som bär säkerhetsväst har möjlighet att rida utan ridkavaj, med endast långärmad tröja eller långärmad skjorta under västen utan att det är att betrakta som oreglementsenlig klädsel. Gäller vid alla typer av tävlingar.
•         Sporrar av vilket slag som helst som är så konstruerade att de kan såra eller sarga hästen får inte bäras. Sporrarna ska vara av metall och bäras rättvända. För ponnyryttare ska sporrens hals/utskjutande del vara av runda/trubbig och ha en maximal längd av 15 mm mätt från yttersidan av sporrens skänkel.
•         Om ryttare till häst har spö får längden inte överskrida 75 cm. Bara ett spö får bäras. Spö får inte vara försett med tyngd (eller liknande) i spetsen som kan förstärka dess verkan.

Hästens utrustning (gäller hela tävlingsområdet):

•          Sadel ska användas. Stigbygel/stigläder måste hänga fritt, fäst i stigbygelkrampan och på utsidan av sadelkåpan. Det är inte tillåtet för ryttaren att på något sätt fästa, direkt eller indirekt, någon del av sig själv till hästens utrustning.
•          Blinkers och huva är förbjudna, dock får insektsskydd och luva användas.
•          Tyglar. Får endast vara fästa i bettet, eller direkt i huvudlaget. Hackamore och gags (där tyglarna är fästa i nack- eller sidostycket och löper genom betselringarna) är dock tillåtna.
•          Hjälptyglar. Alla slags hjälptyglar är förbjudna med undantag för martingal med tyglarna i löpande ringar. Vid framridning är alla slags hjälptyglar tillåtna (hästar). Vid framhoppning till klasser t.o.m. 1,30 hoppning är alla slags hjälptyglar förbjudna med undantag för martingal. För ponnyer är inga hjälptyglar tillåtna någonstans på tävlingsområdet, förutom martingal.
•          Om fårskinn/plysch används på huvudlagets sidostycken får diametern mätt från hästens huvud inte överstiga 3 cm.
•          Benskydd

För hästar t.o.m. 7 års ålder gäller följande för bakbensskydd inom hela tävlingsområdet.

•   Varje skydd får väga max 200 gram.
•   Den rundade delen av skyddet måste täcka insidan av kotleden.
•   Högsta höjd på skyddet är 16 cm.
•   Lägsta höjd på skyddet är 5 cm.
•   Skyddets insida måste vara helt slätt.
•   Endast oelastisk kardborreknäppning är tillåten och ska knäppas på utsidan.
•   Inga andra skydd/ingen annan utrustning kan användas tillsammans med ovanstående skydd.

För äldre hästar (fr.o.m.8 år) gäller följande för benskydd:

•   Den totala vikten för all utrustning på ett hästben (benskydd, strykkappor, boots, karledsring etc.) är 500 gram. Detta gäller både fram- och bakben. Hästskon räknas inte med i vikten.