Som istadighet räknas det om hästen vid vilket tillfälle som helst och av vilket skäl som helst, stannar, antingen den träder bakåt eller inte, vägrar att röra sig, vänder mer eller mindre, ryggar eller stegrar sig. Även om ryttaren medvetet stannar hästen döms det som istadighet, utom då anledningen är att ett hinder återuppbyggts felaktigt, något/någon finns i vägen för ekipaget eller om ryttaren tappar sina glasögon.