Malin Baryard-Johnsson är en svensk hoppryttare. Hon föddes 10 april 1975 i Sankt Laurenti församling i Söderköping och heter egentligen Malin Birgitta Barijard Johnsson. Hon började rida vi sex års ålder när hon följde med sina äldre systrar till en ridskola. Malin har nått stora framgångar inernationellt inom hästhoppning. Hon har också arbetat som programledare för ridsportprogrammet Barbacka.
Malin vann sitt första SM-guld år 1989 och även ett silver i ponny-EM och 1990 vann hon individuellt guld i ponny-EM tillsammans med ponnyn Innishannon. Sedan fortsatte hon tävla framgångsrikt när hon under mitten av 1990-talet fick åka och träna och arbeta för den engelska hoppryttaren John Whitaker i England i två år och tävlade som Younf Rider i EM, där hon vann ett lag-silver 1994 och ett lag-guld 1995, samt ett individuellt brons 1995. Hon slog igenom internationellt 1996, då hon hamnade på en sjundeplats i världscupfinalen.
Hon startade en egen verkamhet på Jonstorps gård utanför Norrköping efter hemkomsten till Sverige. Hon startade företaget Baryard Invest AB tillsammans med sin far, där de köper och säljer unghästar.
År 2003 blev hon rankad etta på världsrankningen över bästa ekipage tillsammans med Butterfly Flip, hennes mest kända häst. Med den hästen har hon vunnit sina lagsilver i EM, VM och OS.
För att motverka att hästens huvud ska höjas över en viss punkt kan man använda en så kallad martingal. Den används på hästar som har en benägenhet att gå med huvudet högt i luften.Den sätts fast i sadelgjorden under magen och löper mellan frambenen till bröstet där den är delad i två lika långa remmar med en ring i båda ändarna där tränsets tygel ska gå igenom. Den hålls även på plats med en rem runt hästens hals.
När hästen höjer huvudet över normalt läge spänns martingalen och drar till i tygeln och bettet i munnen påverkas och förhindrar hästen att höja upp huvudet. På det sättet förmår man hästen att hålla huvudet sänkt.
Martingal har ingen effekt om hästen inte höjer huvudet över den punkt då martingalen börjar verka eller om ryttaren inte håller emot i tygeln och den stör heller inte hästen om tyglarna hänger eller när den inte höjer huvudet.
Den ska helst inte spännas för hårt utan bara tillräckligt för att skydda ryttarens ansikte från hästens bakhuvud om den plötsligt slår upp med huvudet.
Halsförlängare
Halsförlängare är ett elastiskt band som fästs genom bettringarna, runt hästens nacke och i sadelgjorden, antingen på sidorna eller mellan frambenen för att mana hästen att söka sig framåt neråt med huvudet.
Thidemantygel
För att hjälpa hästen att gå rätt i form kan man använda sig av en thidemantygel. Den tar emot när hästen går för högt med huvudet.
Den sätts fast i sadelgjorden, löper mellan hästens framben, förs genom bettringarna och knäpps fast i fästen på tyglarna.
Gramantygel
Gramantygel fungerar nästan på samma sätt som thidemantygeln, men det är ryttaren som håller i gramanen i stället för att knäppa fast den. Den används för att få hästens huvud sänkt, men den ska bara användas av erfarna ryttare på svårridna hästar för att få hästen att gå i rätt form. Det är viktigt att gramanen bara är ett hjälpmedel och ska inte användas för att tvinga hästen till rätt form.
Chambontygel
Chambontygel används endast vid longering. Den inverkar på hästens nacke och mun som gör hästen benägen att söka sig nedåt med huvudet. Chambonen fästs mellan frambenen i en longeringsgjord och sedan upp till ett nackstycke där det finns en ring på båda sidor, genom ringen och sedan ner till bettet. Chambon används för att gymnastisera hästen.
Goghtygel
Goghtygel används vid ridning och fungerar på samma sätt som chambon. Den verkar genom ett tryck på både hästens nacke och bett, men hästen kan sträcka huvudet och halsen framåt nedåt utan att hindras av hjälptygeln.
Efter tre felfritt genomförda rundor i LA på lägst regional tävling är ekipage kvalificerat till till msv B/msv B+.
Ekipage är kvalifiverat till msv A efter två felfritt genomförda rundor i msv B på lägst regional tävling.
Häst
Ekipage är kvalificerat till 1,30/1,35m hoppning efter två felfritt genomfördda grundhoppningar i 1,20m hoppning.
Ekipage är kvalificerat till 1,40/1,45m hoppning efter två felfritt genomförda grundhoppningar i 1,30m hoppning.
Ekipage är kvalificerat till 1,50/1,55/1,60m hoppning efter två felfritt genomförda grundhoppningar i 1,40m hoppning.
Ryttare som under de 24 senaste månaderna fått placeringar i 1,50m hoppning eller högre får starta alla hästar i alla klasser.
Ryttare som under de 24 senaste månaderna genomfört två felfria grundhoppningar i 1,40m hoppning eller högre får starta alla hästar i alla klasser upp t.o.m. 1,40m.
Start på elittävling
För att få starta i elittävling ska ryttaren ha klarat följande:
· Senior ska ha minst en placering i 1,45m hoppning eller högre.
· Unga ryttare ska ha minst en placering i 1,40m hoppning eller högre på lägst nationell nivå under de senaste 24 månaderna.
· Junior ska ha minst en placering i 1,35m hoppning eller högre eller felfri grundomgång i 1,40m hoppning eller högre, ej ackumulator, på lägst nationell nivå under de senaste 24 månaderna.
· Ryttare som under de senaste 24 månaderna fått placeringar i 1,50m hoppning eller högre får alltid starta i elittävling.
Avdelning B ska finnas i alla normala tävlingsklasser eller som separata klasser från 90/LD hoppning till 1,30/msv B hoppning. Bedömningen ska vara A.
Rosett delas ut till placerade. Sammanslagning av avdelningarna får inte göras. Alla ekipage har rätt att starta avdelning B om inte klassen är begränsad för endast unghästar. Häst som tidigare under tävlingsdagen startat i avd. B får inte starta avd. A.
Hästar under 3 år får aldrig starta. 4-åriga hästar får starta högst 1m/LC hoppning. 5-åriga hästar får starta högst 1,30/msv B hoppning. 4 och 5-åriga hästar får endast starta i avd. B. 6-åriga hästar får starta högst 1,40/ msv A hoppning.
6-åriga hästar får starta i avd A i klasser 0.90-1,25/LD-LA+ hoppning efter att ha presterat två felfria ritter på lägst lokal nivå i avd B på minst samma höjd det år hästen blir 6 år, men de får inte starta avd A i klasser 1,30-1,40/msv B-msv A hoppning efter två felfria ritter i avd B.
Ponny som tidigare under tävlingsdagen startat i avd B får inte starta i avd A i senare klass.
7-åriga och äldre ponnyer får starta i SM, NM, EM.
I denna övning kan man använda sig av en bom bakom hindren. Det kan vara bra eftersom hästen ofta byter till rätt galopp över bommen, även om den har landat i fel galopp efter hindret. Det leder sedan till att hästen byter till rätt galopp redan över hindret.
Ställ upp hindren som på skissen. Man kan börja övningen på cirka 90 cm. Se till att bommen som ligger bakom hindret ligger ungefär tre meter ut så att du inte riskerar att hästen ska snubbla över bommen.
Sätt galopp i hästen och tänk på att behålla samma galopp i svängarna. Hoppa banan som skissen visar. Försök att få hästen att landa i rätt galopp efter hindren.
Tänk på att låta blicken vara med! Träna på att rida rakt fram efter hindren och att komma ut ordentligt i hörnen.
Meredith Michaels-Beerbaum föddes i Los Angelses 26 decemeber 1969 och är dotter till filmregissören Richard Michaels. Hon började redan som sjuåring i ridskola. Hon fick sin första ponny när hon var elva år och blev framgångsrik inom westernridning. Hon började även tävla i banhoppning vid tretton års ålder och blev en mycket framgångsrik juniorryttare.
Under collegetiden flyttade hon och studerade politik vid Princeton University men fortsatte med tävlandet.
1990 kom hon i kontakt med en sponsor som var intresserad av att skicka henne till Europa. Hon skickades till England med Young Rider-laget.
1991 råkade hon ut för en allvrlig olycka då hon bröt båda handlederna, men hon fortsatte med hästarna och begav sig till Tyskland för att tränas av den välkände Paul Schockemöhle redan ett halvår efter olyckan. Även om det var tänkt att hon bara skulle stanna över sommaren, blev hon kvar i Tyskland och planerade att köpa ett träningscenter för hästar där.
1998 gifte sig Michaels med hoppryttaren Markus Beerbaum och bytte medborgarskap till tyskt. Hon har tävlat internationellt för det tyska landslaget sedan 1999.
År 2002 råkade hon ut för en till olycka då hon bröt ett nyckelben som gjorde att hon missade världscupfinalen det året. Hon missade även Europamästerskapet året efter då hon bröt ett ben och blev därför borta väldigt länge från ridsporten. Emellrtid kom hon framgångsrik tillbaka 1998 och blev det året första kvinnliga ettan i FEI:s världsrankning.
Meredith är idag en hoppryttare som tävlar på internationell nivå. Hon vann bland annat guld i världscupen i Göteborg 2008 och var den första kvinna som varit etta på FEI:s lista över världens bästa ryttare. Hon är även känd som svägerska till Ludger Beerbaum eftersom hon är gift med hans bror, Markus Beerbaum, en annan berömd hoppryttare.
Övningen börjar med en travbom, 2-2,20 m fram till ett kryss, ca 3,30 m till ett kryss. 6,50-7 m fram till en oxer, och två hinder på en kort diagonal. Höjden har ingen betydelse. Fokus ska ligga på hur ryttaren rider både före och efter hindren, även sitsen står i fokus. Värm upp din häst som vanligt. Börja övningen i trav med ett bra tempo. Sitt stilla och var följsam, låt hästen jobba igenom serien. När du hoppar sista hindret kan du trampa lite extra i den sidas stigbygel du vill att hästen ska landa i. Innan kortsidan vänder du i en mjuk båge och hoppar det närmsten fristående hinder på diagonalen. Hoppa övningen några gånger och variera med vilket håll du vänder åt på kortsidan.
Hickstead föddes 2 mars 1996 i Lith, Nederländerna. Han var en hingst som reds av kanadensaren Eric Lamaze. Tillsammans vann de bland annat olympiskt guld och silver i banhoppning.
Hickstead var ett holländskt varmblod och blev bland annat utnämnd till bästa häst i sin gren i VM i Kentucky 2012 efter att ha hoppat fyra felfria rundor.
Under en världscuptävling i Verona i Italien den 6 november 2011 föll Hickstead efter en avslutad runda plötsligt ihop inne på banan och dog. Hickstead blev 15 år gammal.
Rolf-Göran Bengtsson föddes i Södra Sandby 2 juni 1962. Han är en svensk ryttare bosatt i Breitenburg, Schleswig-Holstein i Tyskland. Han har bland annat vunnit två OS-medaljer och två EM-medaljer under karriären som tävlingsryttare. I det svenska landslaget representerar han Flyinge Ryttarförening.
Han började som ung med ponnyridning och har där två SM-guld i fälttävlan. Under OS i Aten 2004 tävlade han med hästen Mac Kinley.
Han har jobbat som beridare hos Jan Tops och tävlade då mycket framgångsrikt på stoet Isovas Pialotta. Numer har han, tillsammans med Bo Kristoffersen, egen verksamhet i Tyskland.
1996 tog Rolf-Göran sin första Grand Prix-seger, i Göteborg tillsammans med hästen Paradiso. Efter det har han vunnit ytterligare tolv tävlingar.
2004 var ett blandat år för Rolf-Göran. Misslyckade tävlingar mixades med framgångar som GP-segern i Cannes och lagsilvret vid OS i Aten. En olycka höll honom borta från ridningen en kortare tid.
"Roffe" vann, tillsammans med hästen Ninja la Silla, silvermedalj i den individuella hoppningen under Olympiska sommarspelen 2008 i Peking, Kina. Det var Sverige första individuella medalj i hästhoppning sedan 1932.
Både 2001, 2008 och 2011 tilldelades han även Sydsvenska Dagbladets pris Skånebragden.
18 september 2011 van han sitt och Sveriges första EM-guld i hoppning, i Madrid, tillsammans med Ninja la Silla som då var 16 år.
"Roffe" belönanes med Jerringpriset 2011 för sina insatser under året.
2012 var han med i det svenska vid OS i London tillsammans med Casall la Silla.
Låt inte hästen bli för lång och hoppa av vid första möjliga avsprångspunkt. För att få hästen att hoppa intill ett hinder kan man i distanserna mellan hindren rida framåt de första galoppsprången för att sedan sitta och vänta. Då ger man hästen möjlighet att hoppa mer intill hindret och dessutom få ett rundare språng.
Dock är det inte alla hästar som väntar och lyssnar på sin ryttare i distanserna.
För att få hästen att lyssna kan man också göra halt mellan hindren för att sedan hoppa om igen.
Klättring är mycket bra styrke- och konditionsträning för en häst. Det stärker hästens hals-, rygg- och bakbensmuskler och får den att använda dem på rätt sätt.
Tänk på att alltid klättra rakt upp eller rakt ner för en backe – inte snedda. Om hästen förlorar fotfästet kan den börja glida på snedden, och det är mycket svårare att parera. Var också noga med vilket underlag du väljer så att det inte är halt eller väldigt ojämnt.
Anpassa klättringen efter hästens kondition, styrka och förutsättningar i övrigt, så att den inte blir överansträngd.
Klättra uppför med häst
Det är viktigt att du står i fältsits när du klättrar uppåt så hästen inte hamnar i bakvikt och får svårt att balansera er. När en häst klättrar uppför förflyttas dess tyngdpunkt framåt och därför måste du göra samma sak. Ju brantare det är desto mer anstränger hästen sin rygg och bakbensmuskulatur och du måste göra allt för att inte öka den ansträngningen. Höj dig då mer ur sadeln, så flyttas även din tyngdpunkt framåt. Om det är svårt att hålla balansen är det bra att gripa tag i hästens man. Låt hästen ha ganska fria tyglar så att den får full rörelsefrihet i halsen.
I mindre branta kan du rida i alla gångarter, men riktigt branta backar ska bara ridas i skritt eller galopp. Trav innebär en för hård belastning på höftleder och rygg.
Klättra nerför med häst
Klättring nerför är bra träning för en häst som har svårt att samla sig. Den tvingas kröka sina haser och bakknän, och sätta bakbenen längre under sig – precis vad vi eftersträvar vid all annan träning. Klättring nerför ska bara göras i skritt, eftersom frambenen belastas hårt. Om det går att undvika ska klättringen nerför inte vara lika brant som uppför.
Även utför ska ryttaren undvika att belasta hästens rygg och bakdel. Ha sätet nära sadeln, utan att sitta ner. Överlivet ska vara i en ganska upprätt position. Om du lutar dig för mycket framåt kan hästen få framvikt och förlora balansen. Stöd händerna på mankammen om det behövs.
Även unghästar och konvalescenter (beroende på typ av skada) mår bra av klättring. Led dem gärna upp och ner för lagom branta backar. Du får träning på köpet!
Det krävs många muskler för att en häst ska kunna hoppa ett hinder och ju högre hindret är desto mer måste musklerna jobba. Så för att minska hästens skaderisk vid hoppning gäller det att den har en riktigt bra grundstyrka. Det finns även muskler som snabbt och tidigt indikerar på en analkande skada.
DETTA HÄNDER I UPPHOPPET: I upphoppet är det bicepsmuskeln som böjer armbågen och armbågsleden. Bicepsmuskeln har en stor betydelse för hopphästar eftersom muskeln är avgörande i både upphoppet och i landningen. För att bogleden ska kunna dra ihop sig krävs det att deltamusklerna arbetar. Frambenets carpalböjare heter den muskel som böjer frambenen. Trapezius eller kappmuskeln, är en s k triangulär muskel vid manken som lyfter upp den bakre delen av skuldran och för skuldran bakåt i upphoppet. Den här muskeln är inte så lätt att komma åt för dig som ryttare – det kan därför vara svårt att avgöra om den är spänd där eller inte.
Det krävs att höftledssträckaren är aktiv när hästen påbörjar sitt språng och därmed måste sträcka ut höften. Gastrocnemius, även kallad vadmuskulaturen, sträcker ut hasen. Även knäet måste sträckas ut tillsammans med höften, hasleden och vaden och det jobbet utför knästräckaren, som även är med och rätar ut hästens bakben. Longissimus som är den långa starka ryggsträckaren, ligger gömd under andra muskler och hjälper till att lyfta upp framdelen. Lårspännarmuskeln (tensor fasciate latae) får arbeta hårt just i upphoppet. Den hittar du på utsidan av benet, bakom bakknät och bakom den muskel som ser ut som en uppblåst påse. Det finns en skåra som går framför muskeln och där kan man känna av hur mycket träningsvärk hästen har fått från gårdagens hoppning.
TESTA!
Om hästen är spänd kan den börja sparka och vifta med svansen – bli irriterad helt enkelt. Skåran som definierar muskeln är förvisso eftertraktad, men den får inte bli för indragen.
DETTA HÄNDER I SPRÅNGET: När både framben och bakben är uppdragna och hästen är mitt i språnget är det trapezius som håller upp och tillbaka bogbladet. Om sadeln inte ligger som den ska vid bogbladet utan trycker kan hästen känna av det i denna fas (även en del i upphoppet), vilket ofta leder till att hästen hoppar med hängande framben. Det är då den övre bogbladshörnan som kommer i kläm och gör att hästen inte vill vinkla bogbladet och därmed dra upp sina framben. Bogledssträckarna är flera muskler som sträcker bogleden och skuldran. Sternocephalicus eller underhalsen, är den muskeln som bestämmer huvudets position i språnget. Om muskeln är spänd drar hästen in huvudet i språnget istället för att sträcka huvudet framåt. Brachiocephalicus, eller den långa halsmuskeln, är den delen av halsmuskeln som går över halskotorna och påverkar frambenslyftet. Det här är en lång muskel som går ner över bicepsen och ända ner till frambenets överarm. Många muskler har två funktioner beroende på var i rörelsen hästen befinner sig. Den kan i ena stunden vara sträckare för en led och böjare för en annan led, en halv sekund senare. Höftböjaren som sitter djupt in i höften håller upp benet och böjer höftleden i språnget. Även vadmuskeln och en del av hamstrings, böjer i språnget knäet medan den i upphoppet istället sträcker hasen.
DETTA HÄNDER I LANDNINGEN: Tensor- eller lårspännarmuskeln sträcker ut och böjer upp bakbenet. På människan är denna muskel extra välutvecklad på t ex löpare och höjdhoppare. Om muskeln är stram leder det till att hela benet blir stelt. Likaså är det med hästar, är muskeln stel kan hästen inte öppna upp bakbenen ordentligt i språnget utan hoppar med lite stela bakben, som den hellre drar under sig än sträcker ut ordentligt. För att förhindra muskeln från att spänna sig, eller för att lossa på spänningar, kan man massera uppe på muskelbuken.Alldeles för ofta fokuserar vi på leden och senan, men glömmer muskelpaketet som hör till. Om muskeln är spänd kan den rynka sig som hårda rynkor och får du en spänd muskel är det tyvärr ofta en signal på att det kan vara något problem med senan eller gaffelbandet i bakbenet. Även griffelbensskador, lösa benbitar eller annan nedsatt funktion i bakbenet, går ofta att läsa av på just den här muskeln som är väl värd att vara extra uppmärksam på. Genom att massera den till vardags kan du hålla hela bakbenet i trim, inte bara just den muskeln utan hela strukturen i skenan, allt från benstrukturen till senor och leder. Hästen kan bli väldigt irriterad om du trycker på muskeln vid träningsvärk eller om något är fel. Är det en äldre skada blir muskeln som en stram hård vägg.
TESTA!
Jämför med den andra sidan om du är osäker. Början på gaffelbandsskador är svåra att hitta och kan ligga och dra en stund, här kan du förebygga skadan om du upptäcker spänningarna i tid. Armbågssträckaren och triceps jobbar för att sträcka fram frambenen. I landningen måste bogsträckaren sträcka ut maximalt. Om hästen alltid landar på samma ben, alltså i samma galopp, kan den bli väldigt stel och för stark i den bogen, vilket gör att risken blir större för att skador på det andra frambenet. Gör därför en regelbunden kontoll av bogarna så att den ena inte blir stel och stum. Försök dock inte att göra den svaga bogen starkare, utan istället den starka bogen smidigare. Detta för att en stel bog gör att hästen måste parera med det andra benet tidigare, vilket kan leda till skador. Ofta fokuserar vi på den svaga sidan istället för den starka – som vi behöver göra smidigare.
TESTA!
För att undersöka smidigheten kan du lyfta frambenet och böja det i vinkel för att sedan föra det bakåt. Det benet som kommer längst bak är den smidiga sidan. När hästen sträcker ut benet med sträckaren behöver den hjälp av den bakre sågmuskeln, serratus thoracis för att hålla benet intill kroppen så att kraften centreras framåt och hästen inte fläker sig. Om serratus är spänd har hästen svårt att göra detta och sliter då på hovleden och kotan. All stabilitet ska ligga i bogen och bringan för att undvika slitningar i leder och senor. Många hopphästar får problem med framkotor, framknän och senor och detta beror ofta på stabiliteten och smidigheten i bogen. Serratus är lätt att känna, den ligger ovanpå revbenen under sadeln. När muskeln är spänd blir den väldigt spänd i hörnan vid bogbladet.
TESTA!
Om muskeln är fluffig och fin är den i gott skick – men om det känns som om din hand närmast hoppar över den och slinter över muskeln, är den spänd.
» Hästar med ryggproblem kan hänga med ett bakben och börja riva för att dom är trötta i ländryggen. Har du en häst med mycket fullblod är sannolikheten större att den får känningar av Kissing Spines, då fullblod har tätare tornutskott, om dom hoppar mer och högre än dom är tränade för. Men ryggproblem kan bero även på andra saker och övertänjning av den långa ryggsträckaren är det vanligaste felet och detta kan du ofta se på att hästen hoppar flackt. Den behöver inte alltid hoppa flackt, men bli flacka på vissa typer av underlag och det visar sig lättare på en lösare bana. Flackheten finns då inte bara vid hoppningen utan även vid markarbetet men där är det inte alltid lika tydligt. Att hästen hoppar flackt eller går flackt är ett uttryck och betyder att hästen blir lång, hoppar plant och rakt istället för runt och lägger stor belastning på frampartiet.
Hästar med långa ryggar har en ökad skaderisk i ryggens mjukdelar och får lättar muskelproblem där. Detta beror på att höftböjaren får en ökad ansträngning för att hålla höfterna på plats och det blir en lång väg fram till frambenen för ryggsträckaren.
» Ett brett bäcken är att önska, alltså ett brett avstånd mellan höftknölen och korset, vilket möjliggör en större sätesmuskulatur. En häst med trångt bäcken hindrar sätesmusklernas utveckling vilket leder till att hästen inte får samma stöd till ryggen och bakbenen. Den tappar även kraft från bakbenen.
» På en hopphäst önskas ett långt skankben. Har du där en lång hävstång, har du oftast en bra vinkel i höften. Det ska helst vara en öppen vinkel som inte är för rak. Du får därigenom en helt annan vägvinnande galopp.
» Spända vadmuskler vill vi naturligtvis inte ha! Men det är typiskt för hopphästar. Det är nästan det som präglar hopphästen mest och som gör att du bara genom att titta på musklerna kan se att det är en hopphäst – så stor skillnad kan det alltså vara mellan musklerna på hästar inom olika discipliner. Vadmuskeln kan du enkelt, och med fördel, massera själv med handen eller med en gummiskrapa.
» Lutande bogblad är att föredra framför ett för rakt brant bogblad.Ett lutande bogblad gör det lättare för hästen att få upp frambenen och det främjar musklerna bakom bogbladet vilket behövs till hoppningen – och då främst till landningen då dom ansvarar för att minska påfrestningen i senorna. En rak vinkel gör hela hästens rörelse lite stötig. Vinkeln i bogen gör dessutom hästen lättare i framdelen och att få på bakbenen. Lutningen bidrar också till och den har lättare att använda halsen i balans.
