Hindren ska vara numrerade och konstrueras så att de är inbjudande för ryttare och hästar. Över en hel bana ska hindren vara varierade och passande i sin omgivning. Hindren får aldrig vara så konstruerade att de kan verka osportsliga eller så att delar av dem kan utgöra en risk för deltagande hästar eller ryttare. Hindrets höjd är det lodräta avståndet mellan dess högsta del av markytan, mätt vid hindrets mittpunkt eller, vid sluttande mark, vid den normala avsprångspunkten. Hindrets längd är avståndet mellan dess yttersta delar i den riktning hindret ska övervinnas. Markbom placerad omedelbart framför får dock användas. Hindrets bredd är avståndet mellan flaggorna vinkelrätt mot anridningsriktningen.

Enkelhinder är hinder där hästen för att övervinna den endast behöver ta ett språng. Enkelhinder kan vara rättuppstående eller längdhinder.

Bommar, plank, grindar och andra delar av hindret som är upphängningsbara ska vila i bomhållare. På längdhinder (också på framhoppningen) ska den bakre bommen, på trippelbarr även mittbommen vila i säkerhetshållare av godkänd utlösningstyp.

Vid användande av s.k. smalhinder får bom, planka, grind etc. inte understiga 2,50 m.